Jag var och såg på Kent igår. OCH FYFAN VA BRA DOM VAR! ÅH

Det gjorde inget att mina fötter började göra ont alldeles för tidigt, eller att jag var törstig och kissnödig under hela konserten. För jag var i alla fall där i torsdags, och han var så jävla grym. Fast något som faktiskt var surt var att jag var så jävla pepp på "kom änglar" under hela kvällen, och så sjöng han den inte. Men jag fick höra världens vackraste verision på Elden, plus att jag har den på film. Så det kanske inte gör så mycket.

Nu är det inte ens ett dygn kvar tills jag får se Lasse.
Det kommer bli så jävla grymt, underbart och bäst. Och jag är så sjukt pepppppp!

Malin och jag under bilresan dit. Jag ser rätt pigg ut med mina stirriga ögon, men i själva verket var jag skit trött och ville bara sova. Men jag insåg att det inte var en sån bra idé trots allt.

Det regnade sjukt mycket och vi (eller mest Malin egentligen) försökte se det positivt och tänkte "om det regnar nu, så kanske det inte regnar sen" och det funkade. För inte en enda droppe föll ner på oss under kvällen.

Efter fem minuters kötid ungefär var vi inne på området (ja vi lyckades slinka in lite snyggt längst fram i kön plus att vi fick låna "gröna lund kort" av Ivan, så grymt bra, tack Ivan!) och sen efter ungefär en timmes väntan och knuffanden kom Håkan äntligen in på scenen. Det kändes verkligen som om jag drömde.

Vi stod riktigt nära scenen först, men sen kom vi bara längre och längre bak. Men det vara bara skönt, för det var inte värt att stå längst fram där det var så trångt. Vi såg och hörde minst lika bra där bak. Det fastnade även svart ludd överallt på mig och Malin, det kom från en tjejs manchester kavaj. Så det såg alltså ut som om jag inte rakat mig under armarna på ett bra tag. Rätt pinsamt först, men sen brydde jag mig inte.



När konserten var slut köade vi för att få köpa tröjor, det tog ett bra tag. Sen gick vi och köpte sprite vilket räddade mitt liv, jag höll nämligen på att dö av törst innan konserten ens börjat. Sen satte vi oss på en bänk och tog fula bilder på oss själva i väntan på skjutsen tror jag. Jag hade varken någon koll då eller nu.

Såhär såg våra skor ut efteråt. Leriga, smutsiga och fula. Men det var så värt det. För åh, det var mer än underbart.